Att resa i tjänsten har länge betraktats som en av de mer eftertraktade förmånerna i arbetslivet. Med en välpackad väska från Vajper och en spännande destination i sikte kan det kännas som en välkommen paus från den dagliga kontorsrutinen. För vissa är det just möjligheten att uppleva nya kulturer och miljöer, medan det för andra handlar om att bryta monotonin. Men hur stor roll spelar egentligen arbetsresor som motivationsfaktor? Och är det något som lockar dagens arbetstagare i samma utsträckning som tidigare?

En möjlighet eller ett hinder?

Tjänsteresor är ofta förknippade med en viss glamour – flygplatser, hotell, nya städer och restauranger. För många kan detta vara en välkommen avvikelse från den dagliga kontorsmiljön. Resandet ger en känsla av frihet och kan erbjuda möjligheten att kombinera arbete med lite personlig upptäcktsfärd. I det sammanhanget kan tjänsteresor absolut fungera som en motivationsfaktor, där upplevelsen av att vara “på språng” för arbetsgivarens räkning ger en känsla av betydelse och värde.

Å andra sidan kan frekventa resor också upplevas som tröttsamma och distraherande. Den ständiga förflyttningen, jetlag och att vara borta från familj och vänner kan ta ut sin rätt, särskilt för dem som har ett högre behov av stabilitet i sin vardag. Det kan finnas olika lösningar att ta till, som att boka videomöten eller välja tåg istället för flyg. Här blir det tydligt att vad som motiverar en individ kan vara ett hinder för en annan.

Hygienfaktorer och arbetslivets dynamik

Frågan om tjänsteresor som motivationsfaktor kan kopplas till begreppet hygienfaktorer, som introducerades av psykologen Frederick Herzberg. Enligt Herzberg är hygienfaktorer sådana som inte i sig själva motiverar, men vars frånvaro kan skapa missnöje. Exempel på sådana faktorer är lön, arbetsmiljö och – i detta fall – möjligheten till att resa i jobbet.

Med andra ord kan resandet vara en del av ett större sammanhang där arbetsgivare försöker skapa en attraktiv arbetsmiljö. Det innebär dock inte nödvändigtvis att själva resandet är en direkt motivationskälla för alla. Istället kan bristen på tjänsteresor ses som en hygienfaktor – om de inte erbjuds kan det uppfattas som en missad förmån, men deras närvaro kanske inte ökar engagemanget i den utsträckning som man skulle kunna tro.

Motivation i balans

För att tjänsteresor ska fungera som en motivationsfaktor krävs en balans mellan arbetslivets krav och individens personliga preferenser. Några personer upplever att en eller två resor per år räcker för att tillfredsställa behovet av variation och stimulans, medan andra uppskattar ett mer frekvent resande. För många kan ett större resande dock snabbt förvandlas från något spännande till något betungande, särskilt när det inverkar på arbetets kvalitet eller privatlivets stabilitet.

En lösning för arbetsgivare kan vara att erbjuda flexibla alternativ. Att ge anställda möjligheten att välja vilka resor de vill delta i eller skapa utrymme för hybridlösningar där digitala möten kan ersätta vissa resor kan skapa en mer hållbar arbetsmiljö. På så sätt kan arbetsresor användas som en motivationsfaktor för de som uppskattar det, utan att bli en belastning för andra.

Är resan den verkliga motivationsfaktorn, eller den frihet den ger?

Resor i jobbet kan absolut fungera som en motivationsfaktor, men detta beror helt på individens egna preferenser och arbetsgivarens förmåga att balansera förväntningar och behov. I en värld där allt fler arbetsuppgifter kan utföras digitalt och distansarbete blir vanligare, är det viktigt att fundera på om tjänsteresor fortfarande spelar en avgörande roll i att locka och behålla talanger. Kanske är den verkliga motivationsfaktorn i slutändan inte själva resandet, utan den frihet och flexibilitet som möjligheten att resa ger. Arbetsgivare som inser detta och anpassar sina erbjudanden därefter har mycket att vinna i dagens arbetsklimat.